Ofta när jag intervjuar mig själv i huvudet (egentligen är det någon gangsta ex. Oprah, Ellen eller Jimmy som intervjuar mig), så fågar jag alltid mig själv hur jag skulle beskriva mig själv. Då kommer följande punkter upp:
*Glad
   -Glad är jag typ alltid och är jag ledsen är jag mån om att ingen ska märka det. Kanske för att jag inte vill visa mig svag, så var det förr i alla fall.

*Omtänksam
   -Omtänksam är jag med tycker jag, försöker sätta andra före mig själv för jag blir tillfredsställd när jag vet att jag kunnat hjälpa någon annan.

*Hög prestationsångest
   -Att ha fel är det värsta jag vet och att ha bra betyg och kunna mycket är viktigt för mig.  

*Orolig och nervös
   -Kanske den konstigaste punkten. Jag är ofta orolig över vad det är som ska hända, och om det jag gör är bra nog lalala. Att ringa till folk är det värsta jag vet, hatar att prata med folk i telefonen, känner mig alltid som ett fån som inte lärt sig hur man pratar med folk i telefonen. Tro mig, många vänner har fått erfara detta och sätt mig i mina svaga stunder då jag i panik har pratat med en främling i telefon och jag låtit som jag är lobotomerad. Dessutom brukar jag förbereda mg på det värsta, om jag tillexempel åker buss tänker jag alltid "Om vi krockar nu, då kommer jag slå i där och hur gör jag för att inte skada mig för mycket?" Psyko, I know!

*Optimist
Trotts att jag är lite paranoid och förbereder mig för det värsta tycker jag ändå att jag är possetiv (i alla fall gentemot andra). Det alla andra gör är bra och allt kommer lösa sig m.m. Vilket jag faktiskt tror på. Annars hade jag inte sagt det, ,har slutat ljuga, inte ljugit på läääänge nu.. eller ah, en vit lögn här och där kanske, men inget mer!!!